Varning för extremt långt inlägg, alla som läser det får en kram!


Nu ska jag berätta för er små barn om hur tant Jag överlevde Forsaån!
Från början till slut, eller iallfall det viktigaste.

Det hela började med att jag klev upp klockan sju i tron att vi skulle åka klockan åtta. Så jag tar det gansak lungt, en timme liksom! Men sen kommer mamma och frågar varför jag inte är klar, så ger jag henne det smarta svaret " därför vi inte behöver åka för en klockan åtta". "Nej" svarar mamma, "vi måste åka klockan tjugo i åtta, jag ska ju till jobbet".
Jag hade trott att hon kunde komma lite sent eftersom när vi hade snackat kvällen innan så fick hon det att låta så.
Iallafall så blev jag jäävligt stressad och skrek lite på både mamma och syrran.

Sen när jag var klar så skjusade mamma mig hem till Jenne. Eftersom hennes pappa skulle skjutsa min och Jennes väska till skolan så att vi slapp bära den.

Sen när vi kommer fram till skolan så samlas alla och blablabla...
När vi cyklade så fick vi stanna och vänta ganska många gånger på två stycken så hade förmågan att hamna långt efter alla andra. Fråga mig inte hur det var möjligt. Dålig kondis? Trasig cykel? Eller bara en önskan att jävlas med alla?

När vi äntligen kom fram så satte vi upp tältet, lagade middag och badade. Eller man kan nog inte kalla att vi badade. Iallafall inte jag. Jag gick ner så att vattnet nådde låren - inte mer!
Det var jävligt kallt och solen gick i moln. Dessutom var det riktigt strömt.
Det var jätteläskigt för när vi skulle gå upp som ville jag inte gå igenom hela forsen utan tänkte va smart och ta en genväg. Det var faktist inte så smart för det var riktigt strömt och djupt där.
Jag fick riktigt kämpa för att komma fram, och så fort jag lyfte på foten så kände jag hur den for iväg.
Så sista biten slängde jag mig mot klippan och det var verkligen i sista sekund att jag hade farit med i forsen.
Smidiga jag. Eller hur?

Sen efter några timmar så skulle alla grilla korv och marshmallows. Att grilla marshmallows var nåt jag verkligen sett framemot. Men jag började må jätteilla. Jag var verkligen spyfärdig. Men sen så försvann det lika fort som det hade kommit. Men det blev ingen marshmallows eller korv för mig - man ska inte utmana ödet.

Kommer inte ihåg när vi gick och la oss, men kanske tolv-halv ett.
Sov inte så bra, det var jättetrångt och jättevarmt. Först var det tänkt att jag, Tora och Jenne skulle sova i ett tält. Men sen så kom Mathilda och vi blev en mer. Det var trååångt!
Jag vaknade flera gånger, och mitt i natten nån gång fick jag världens lock i öronen.
Men vill ni veta? Hur puckade killarnai våran klass är?
Dom kunde tydligen inte sova så dom gick upp och började sjunga precis utanför vårat tält.
Så här lät det i vårat tält så ungefär:
Jag: Va? är det morgon?
Tora: Vad är klockan? Ska vi kliva upp?
Mathilda: Klockan är halv fyra.
Alla: FAAAAAAAAN!!!!
Sen så skrek vi ut några svordomar till sångarna där ute. Men halv fyra! har dom inge vett?

Sen när klockan var sju så kom Sofie, idrottsläraren och väckte oss. Alla var som sengångare då.
Sen cyklade vi hem och när vi nästan var hemma så påpekade Tora att jag hade sagt "jag vill heeeem" ganska många gånger den dagen.